Heartache
Jag orkar inte nåt just nu.
Idag hade vi vår första gympalektion med vår nya gympalärare som är militär eller nåt. Nu var man tvungen att anstränga sig på gympalektionen och det var det hemskaste nånsin. Säg stafett och jag säger dö. Sparris-arbetet går framåt. Tyvärr kommer jag få men från det här och kommer förmodligen springa iväg om jag ser en sparris. Jag tycker redan att ordet "sparris" låter sjukt äckligt och när jag läser att man ska äta sparris med smör vill jag spy. Ända sen dagen vi träffade Henrik ser jag hans ögon framför mig. På näthinnan, heter det så? Nu har jag iallafall en sparris där också. En grön, oljig sparris bredvid Henriks fina ögon. Ingen fin kombination och inget som får bort mitt illamående heller. Åh sparris. Helvete rent ut sagt.
stafetter är det värsta som finns.
detta grönsaksarbete förstör mitt liv. kommer hata tomater föralltid.
SPARRIS.
dö tack.
snälla
jag orkar inte med dig längre!
